Kuk, balle, snopp.

Jag mår inte bra idag. Jag har sålt smöret och tappat pengarna. Jag känner mig kvävd, orkeslös och fullkomligt instängd i mig själv. Det slår aldrig fel när jag har mina fötter inom Härjedalens gräser. Kan det bero på att jag aldrig någonsin velat bott här i mitt liv och att det någonstans djupt och lååångt där inne finns kvar? Jag tror det. Äntligen ska mina fötter lätta från denna mark imorgon ta mig Söder över. Äntligen.

Har alla möjliga konstiga tankar och funderingar inom mig. Vad blir det härnäst? Ska jag ta mitt pick och pack och dra till Australien igen eller stanna och jobba på Strandvägen i sommar? Ska jag ta ett lån och köpa lägenhet eller ska jag rent av ta jobbet på lyxkryssaren och dra min väg till USA? Ska jag utbilda mig till flygvärdinna och alltid vara 10 000 meter över alla andra eller ska jag ta och utbilda mig inom Hotel management som jag alltid funderat över? Eller varför inte bara släppa hela resturang biten och utbilda mig inom det jag alltid haft en liten förkärlek till, nämligen hudterapeut? Ska jag ta det förbannade körkortet nu och därefter åka till Frankrike, Spanien, Italien och bli reseledare?

For fuck sake, help me!

Orkar inte. Orkar inte ägna en endaste liten tanke till det mer. Jag håller på att bli galen. Galen på riktigt.

Inte nog med att det gör mig galen. Vad är det för fel på alla snubbar? Jag må dra alla över en kant nu, men varför hör alla gamla av sig just nu? Helvete. Dra. Jag orkar inte. Om det var kärlek förr så är det absolut inte det nu. Vare sig i sängkammaren eller på sofflocket framför en film.

Låt mig bara va.


Jag säger som Magnus Uggla..

Jag mår illa. I två dagar har jag nu känt mig yr, spyfärdig och helt slut. Känns som att jag ska svimma vilken sekund som helst och allt jag äter vill bara komma upp. Frågan e om det kan vara mackan jag åt på tåget, vinterkräksjukan eller rent av jag och mitt ligg som fått till det. Hoppas dock inte på det senare alternativet.

Är som sagt i Härliga Härjedalen och hälsar på. Har hunnit umgåtts med mina syskon, ätit mammas mat, fikat med Thomas, shakat ass med mamma till "Down under", bakat med pappa, installerat en bilradio(!) och varit på Konsum och häsat på Sara.

Ikväll har vi dessutom myst till ordentligt hemma hos Pontus och Sara framför tv med en varsin kopp te i handen och massa skvaller. Jeanette var jättesöt i hennes nya frisyr och Thomas bjöd verkligen på kvällens stora skratt. Samtidigt som jag redan kryper på väggarna e det mysigt att vara hemma.

Vart tog tummen vägen?

Har tummen åkt så långt in nu att jag numera inte kan hitta den? Jag börjar undra..

Har 100 saker jag måste ta tag i, men jag kommer ingen vart. Imorgon kommer jag därför ha fullt upp med att hitta en väska på vinden, leta rätt på mina gamla betyg, skicka jobbansökningar, kolla flygbiljetter, lägga upp en budget, kolla upp lån, utbildningar mm.

Suck. Tummen försvann tror jag.


Pia

Just ja. Igår var det tydligen den stora Pia dagen. Fick gratulationer från både höger och vänster. Men själv har jag aldrig riktigt fattat varför man firar namnsdagar. Har hört att Pia betyder sprit i Ungern, öl i Polen och är ett väldigt vanligt namn i Italien. Men vad jag vet är det väldigt ovanligt namn nuförtiden och jag har endast stött på ett fåtal med samma namn som mig.

Wikipedia om mitt namn;

Pia kommer från latinets pius som betyder "from".

Pia var ett modenamn på 1950- och 1960-talet. 31 december 2005 fanns totalt 23 334 personer i Sverige med namnet Pia varav 17 462 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 44 flickor namnet, varav 1 fick det som tilltalsnamn.

Äldsta belägg i Sverige, år 1848.


Vad händer?

Jo, jag har gått och blvit medlem på Worldclass. Jag som tränat på Sats förrut kände att det var dags för en förändring och testa något nytt. Stormtrivs verkligen där och det e litet och mysigt. Har dessutom skaffat mig en PT som hjälper mig med alla möjliga övningar och tips. Jag som trodde jag skulle få en ursnygg PT snubbe med sexpack, fick en liten shorty brud vid namn Li. Första träningen med henne var idag och jag kan säga att jag redan har träningsvärk. Vi gick igenom mage och rygg och imorgon ska vi köra kl.8 igen. Ingen rast ingen ro!

Gick och strosa i Gamla Stan idag då jag kanske hittade den snyggaste vårjackan ever. Fifth Avenue Shoe Repair heter märket och det var kärlek vid första ögonkastet. Frågan är nu.. Ska jag slå till direkt eller vänta och se om jag hittar nåt snyggare? Jag tror jag slår till. Vill känna mig het som smör i solesken när snön börja tina och inte känslan av ånger..

Ge mig stimulans

Goooosh, jag tror jag håller på att bli knäpp. Känner mig totalt understimulerad. Jag som trodde att jag aldrig i hela mitt liv skulle sätta mig bakom skolbänken igen vill inget hellre. Känslan att lära sig något nytt, läsa något intressant och utbyta sina tankar och funderingar med människor som strävar mot exakt samma mål får mig att fullkomligt sprudla. Imorgon ska jag och Natalia styra våra steg mot Kulturhuset där utbildningskataloger ska hämtas.


Hjärna eller cashewnöt?




Jag hjärta er

Jag hjärta er
Alla dagar om året!

Känns som att jag är jätte anti mot denna dag. Man ska köpa blommor, hjärtan, choklad, säga att man älskar varandra och bara vara allmänt kär och galen. Men varför just tillägna en dag åt detta när man faktiskt kan säga det en helt vanlig dag?!

Hur som helst passar jag på att skicka en hälsning till alla mina nära och kära, love U guys.

En sån där kväll

Ikväll har det varit en sån där kväll på jobbet då jag kollat på klockan var femte minut och trott att dom där 5 minuterna varit en halvtimme. En riktig seg kväll mao. Nu ska jag krypa ner och inte vakna förrän det är eftermiddag. Go natt.

Ann Nicole Smith

Ann Nicole Smith
1967-2007

Jag kan inte förneka det. Jag har alltid faschinerats av detta blonda bombnedslag. Så tragiskt att det gick som det gick.

Tro det eller ej

Dissad?
En nydissad Pia


Men jag tror att jag har blivit dissad. Jag trodde han var han med stort H, och jag kan nog medge att jag hoppades alldeles för mycket från första stund. Kan man låta bli när han är galet kul och får mig att skratta hela tiden?! Måste nog vara det bästa som finns, en kille med humor. Hur som helst säger Piotr att jag har varit alldeles för på och att det står desperat med stora bokstäver i min panna. Men varför finns denna oskrivna regel om att det ska ta tre dagar innan man hörs igen efter man setts, och varför kan jag inte ringa han igen om jag hörde av mig sist?! Tycker jag om någon vill jag såklart spendera så mkt tid som möjligt med han, lära känna han och njuta så mycket som möjligt i hans sällskap. Och varför jag nu känner denna diss kan bero på att jag frågade om vi skulle hitta på nåt på onsdag. På onsdag ser det ut att bli en riktig grym kväll på Norra Brunn och det var helt enkelt dit jag ville ha med han. Att just onsdag skulle vara Alla Hjärtans Dag var ju inget jag tänkte på, men ganska fort fick nån väldigt kalla fötter och slingrade sig ur. Vill ju inte direkt att vi ska sitta och hålla om varandra på Alla hjärtans dag och säga att vi älskar varandra och ge varandra blommor, choklad och presenter. Jag bryr mig helt enkelt inte om det är Alla Hjärtans Dag eller ej. Men tydligen är han inte man nog för mig, så jag lägger han på hyllan och går vidare.


Pilutta mig

Så otroligt less på att vara hemma i kalla Sverige. Ta mig härifrån nu. Samtidigt som kylan biter sig fast i mina kinder kommer ångesten krypandes fram och undrar va fan jag håller på med. Det var ju just det här jag inte ville. Från ingenstans fick jag ett erbjudande om att följa med till Peking. Vi får se hur det blir med det.


Freezed my ass off

Helvete satan jävla skit vad kallt det är ute. Jag och min kära Natalia bestämde oss för att vara lite hurtiga idag och gå genom hela Stockholms stad. Men dum som vi är hade varken nån av oss på långkalsonger, mössa eller vantar. Det kändes som att blåskattarren stod och väntande runt hörnet när vi sprang in på Gallerian och värmde oss. En god lunch och lite skitsnack fick det bli istället.


Me, Cruella De Vil

Igår var jag och grabbarna och svängde våra lurviga på Soap Bar. Helt plötsligt står killen jag skulle dö för bakom mig, men av nån konstig anledning var jag inte lika exalterad över att se han. Jag ser han sen gå vidare, snackandes med tjejer här och där, tillbaka till grabbgänget och sen helt plötsligt vid sidan av en lång brunett. Samtidigt som jag under tiden förvandlats till Cruella De Vil glider jag fram, tar fram mitt fuck U finger, slickar det längst med och suger sen av hela mitt finger mitt framför näsan på han för att sen peka fuck U åt honom. Vände sen på klacken och gick därifrån. 

Ångesten kom lika fort som jag öppnade ögonen idag och snart kom ett sms från Malena.
"Ska jag skratta eller känna sympati eller båda? Pia! Det var väl inte så smart!"

Vet inte vad som tog åt mig. Tror jag vart svartsjuk. Som fan. Men nu kan jag inte sluta skratta åt det.

Det går inte bra nu

Helt appropå ingenting ringer en läkare mig i veckan. Han säger att han har gått igenom min journal och säger sen att det fattas massa prover för att kunna fastställa om om jag har struma eller inte. För er som inte vet kan jag berätta att jag enda sen barnsben har varit och kollat och testat om jag har struma eller inte. En del doktorer har sagt ja, medans vissa andra har sagt nej. För sista gången hoppas jag nu att denna doktor vet vad han snackar om för jag orkar inte springa där mer. I veckan ska jag till Karolinska och där mina damer och herrar ska dom sticka en nål rakt genom min hals för att komma åt körteln och ta ut den vätska dom behöver för att kunna se och det är struma eller ej. Läskigt. Ryser i hela kroppen när jag tänker på det. Och beroende på vilken typ av struma jag har, (om jag nu har det) så kan en operation eller medicinering resten av livet behövas. Jobbigt värre. Verkligen allt på en och samma gång.

Du fattas mig

Åh så jobbigt, tårögt, fint och underbart på samma gång. Min absolut första begravning var nog bland det mest känsloladdade jag varit med om. Plötsligt var det så definitvit. Vi var alla här för att ta farväl. Trodde jag gråtit så mycket att mina tårar tagit slut, men när hans syster sen kommer fram till mig och berättar hur mycket han pratade om mig, att jag betydde massor för han och att jag var hans idol kunder jag inte hejda det längre. Sakta kände jag en tår rinna ner från min kind samtidigt som jag kände hur min röst blev allt svagare. Och efter det kom det inte bara en utan flera tårar.

"Jag saknar dig. Jag minns när jag var liten, då såg jag upp till dig. Du var bra på alla sätt, alltid glad och positiv till det mesta. Jag minns hur vi varje sommar åkte ner till sthlm och när vi skrattade å lekte på Gröna Lund. Nu måste jag se högre upp när jag tänker på dig. Men jag vet att du finns där och jag kommer inte glömma dig. En person som dig kan jag inte glömma. Jag vet att du finns där fortfarande. Du finns där och håller koll på min familj och alla dina vänner. Vaka över oss är du snäll och lova att vi möts igen."

Sagt av min lillebror Jonas


RSS 2.0