Jag vet att ni har längtat..



Längtat efter att se min gräsligt fula uniform! Heeere we goooo! Enjoy!

Varken sett eller läst nyheterna sen jag kom hit..

Men så pratade jag idag med min favorit brasse som just nu befinner sig på denna bedrövliga jordyta..

Fuck you. I miss you too.

Grand Turk - Turks & Caicos Islands + blekfis no.1







Stabil mark, äntligen..

Ett samtal hem, hem till min baby och jag har mer hemlängtan än någonsin. På fredag åker han till Thailand med sina vänner för att fira jul och nyår. För att sen åka vidare och hälsa på sin familj i Los Angeles i januari. Jag vill också. Jag vill också ha ett normalt liv. Göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. På måndag är vi i Miami och det kommer förmodligen bli sista gången vi snackar until januari. Men jag om någon borde sluta sura. Caribbien here i fucking cooome! Men såklart.. helst av allt hade man velat gjort det här med någon man håller av. Någon som betyder mycket för en. Någon man kan ha lata dagar på stranden med. Pussa, krama och smörja in varandra i sololja.. Ja, mina vänner. Sa jag att jag hade hemlängtan?! Dock inte till kylan. Utan till alla er mina älsklingar! Jag önskar ni var här! Every singel one of you!


Återkommande tankar i hjärnan idag

Fuck, I really miss him. Hemlängtan. Ensam. Trött. Sol. Värme. Gym. Gym. Gym. Ge mig stabil mark nu. I love Gynning. Brasilien. Saknad. No clue. Baby. Casino. Casino. Captains party. Glass i bistron 2 pm. Dinner. Dusch. Sova.


Imorgon korsar vi Bermudatriangeln..

Bermudatriangeln, även Djävulstriangeln, Dödens triangel, De förlorades limbo, kallas ett cirka 2,5 miljoner km² stort havsområde format i en triangel mellan Bermuda, Puerto Rico och Miami med bland annat Sargassohavet beläget inom triangelns gränser.

Det har under lång tid funnits många olika myter om märkliga förlisningar och katastrofer i området. Ryktena blev dock allmänt kända då Charles Berlitz och J.M. Valentine skrev boken Dödens triangel (The Bermuda Triangle) 1974. I boken hävdas att en ovanligt stor mängd fartyg och flygplan hade förlist eller havererat av oförklarlig anledning. Larry Kusche undersökte fenomenet och skrev 1975 artikeln The Bermuda Triangle Mystery - Solved. Han kom fram till att de flesta förlisningarna skett i hårt väder och att många av olyckorna inte alls hade inträffat inom området. Det finns mängder med gamla sägner inom sjöfarten.

Många mer eller mindre trovärdiga förklaringar har framförts om de påstådda händelserna vid Bermudatriangeln. En del tror att de är utomjordingar som kidnappar människorna där, och en del tror att det är underjordiska vulkaner. Andra påstår att det är ett ovanligt magnetiskt fält inom Bermudatriangeln som slår ut all radar och elektronikutrustning hos flyg och båtar.[källa behövs]

En vetenskaplig förklaring har lagts fram för att förklara en del av försvinnandena. Enligt den skulle gasbubblor bildas i kontinentalsockeln nära USA:s östkust och vid jordskorpans rörelse (vid t.ex. jordbävningar eller kontinentens förflyttning) skulle dessa enorma gasbubblor frigöras och stiga mot ytan. Fartyg som befinner sig ovanför dessa skulle sjunka i tomt intet då vattnet mister sin lyftkraft.[källa behövs]

Legenden om Bermudatriangeln började på allvar när fem TBF Avenger-stridsplan och 1 räddningsflygplan försvann under mystiska omständigheter i triangeln 5 december år 1945. De 5 planen försvann under ett rutinuppdrag och räddningsplanet (ett Martin Mariner-plan) som skickades ut att söka försvann lika spårlöst. Se: Mysteriet med 19:e gruppen.

Det går dagligen många flygplan och båtar genom området utan det händer något av dem något. Det är ett ganska vältrafikerat område.


Taget från wikipedia..


Ibland är det svårt

När jag är här, och han den där är där. Dagens lyckopiller var iallafall detta i slutet på mailet som kom idag.

Anyway.. fuck you. Miss U 2.

Märkligt hur glad man kan bli av en rad innehållande fuck you.. Men om ni bara visste hela storyn så skulle ni förstå.

Förresten. Jag saknar min familj idag. Mamma och pappa. Jättemycket. Jag tror jag har lite hemlängtan. Fast bara lite.

Some days you're just black and white..



Mina tankar har tagit över min kropp idag. Jag känner mig svart och vit. Precis som att jag erkänt något för mig själv, men nu tagit i tu med. Befrielse? Lättnad? Kär? Galen? Jag vet inte. Ska man bara skita i allt och låta ödet bestämma? Jag tror det. Är det meningen, så är det.

Jag är full

Som en kastrull. Inga gäster i baren ikväll, så jag och min kollega börja pimpla själva. Champagne och goda drinkar till höger och vänster. Var med om en märklig sak inatt. Min indiska kollega bad om att få spå i min hand.. och det var helt sjukt vad bra det stämde. Det sjuka är att vi precis har träffats och att han inte vet ett dugg om mig, men efter att ha kollat på mina linjer i min hand kunde han mer eller mindre säga exakt hur mitt liv var. Läskigt. Riktigt läskigt. Jag trodde inte på det förr. Men nu så vågar jag inte tro något annat.

Hur man växer 10 cm på 1 sekund

Idag mina damer och herrar hade vi drinkblandningsträning med Tony. Japp, medans han förklarade i 1 timme hur viktigt det var att ha balans i en drink, testade vi olika vodka sorter mellan varven. Inte för sött och inte för besk. Jag tänkte inte så mkt mer på det.. utan satte sen igång och gjorde min drink. Muddlade ihop lime, strawberries, blueberries och blackberries tillsammans med sockerlag. Skakade ihop det med Absolut Mandrin (jaa, jag måste jag representera Svergie nu när jag är på bortaplan) och hällde den hela härligheten över i ett iskallt rocksglas. Gav den sedan till Tony, och innan han ens hinner blinka säger han att den är aaaabsolutely perfect! Jag tror jag växte 10 cm på 1 sekund. Jag hade tydligen funnit den rätta balansen mellan surt och sött och sen gick min drink laget runt och var slut på bara någon minut. Fantastiskt. Jag är bäst. Helt enkelt.

Ponta Delgada - Azorerna











Här är det lördags natt och måndags morgon varje dag

Men jag ligger redan snällt under täcket och myser. Har avverkat en och annan pralin från Åre och läst igenom både Cosmo och tidningen Moore som baby såklart valde ut. Behöver jag säga att jag läste klart den på 10 min? Vilken blaj tidning alltså, eller så är det jag som inte förstår den manliga litteraturen. Halvnakna brudar, teknik, varvat med nördiga texter och dåliga reportage. No more Moore for me. 8 am anländer vi i Ponta Delgada, dessutom ska vi ställa klockan en timme bakåt vilket innebär en hel timmes extra sömn. Alltid lika välkommet.

Imorgon har vi träning med en världens bästa bartenders enligt min manager. Hans namn är Tony Abou-Ganim och är tydligen väldigt het i USA. Han ska nu under 7 dagar lära oss allt han kan, vilket ska bli väldigt intressant. Vi har vodkaprovning redan 8 am och antagligen är vi tipsy innan klockan ens hinner bli lunch. Perfekt.

As the National Ambassador of the US Bartenders Guild, http://www.usbg.org/, and Associate Member of the Museum of the American Cocktail, http://www.museumoftheamericancocktail.org/, Tony continues to educate about the history and lore of cocktails as well as lead the bar industry into continually improving the art of the cocktail. Tony lives in Las Vegas where he hones his craft daily by creating, sharing and enjoying the very best cocktails.

Quinta dos Moinhos de Sao Felipe Hotel in Setubal

Några bilder på mitt och babys vackra hotel i Setubal. Var verkligen helt magiskt dag som natt. Första natten stod vi ute, kysstes, kramades, pratade och såg på den enorma stjärnhimmeln. För att sen vakna och äta frukost med denna vackra utsikt och med solens strålar mot min hud. Mm, det var vackert.










Bråk.Jag grät.Han grät.På varsin sida av sängen.Han satte på denna låt som dånade i mina öron.Och allt kändes så real. This is it.

Coming out of my cage
And I've been doing just fine
Gotta gotta be down
Because I want it all
It started out with a kiss
How did it end up like this?
It was only a kiss
It was only a kiss

Now I'm falling asleep
And she's calling a cab
While he's having a smoke
And she's taking the drag

Now they're going to bed
And my stomach is sick
And it's all in my head
But she's touching his chest now

He takes off her dress now
Let me go
And I just can't look
It's killing me
And taking control

Jealousy
Turning saints into the sea
Turning through sick lullaby
Joking on your alibi
But it's just the price I pay
Destiny is calling me
Open up my eager eyes
I'm Mr. Brightside

Mitt trasiga hjärta är lagat

Handgjorda praliner från Åre, 2 böcker, 2 tidningar, en mp3 smockad med musik plus radio, ett fantastiskt hotel uppe på en klippa med utsikt över hela Setubal och sist men inte minst han själv fick mig att bli hel igen. Nu ska vi på middag. Låt detta aldrig ta slut, please.

Finally!

Äntligen! Äääääntligen är min kines, mitt amerikanska guld, min JP on his way. Om två timmar kramas vi antagligen. Beeautiful. Fucking beautiful.

Setubal - Portugal



Precis hemkommen från en middag i Setubal med mina kollegor. Och det är kallt ute mina vänner.. riktigt kallt. Jag som endast packat ner lättare plagg för lata dagar på stranden höll på att förfrysa ute.

Fortfarande ingen baby här och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Han säger att han ska komma på måndag.. men då har vi ca 3 dagar på oss att umgås innan jag sticker över atlanten. Ni vet när man har gått och väntat efter något/någon så innerligt och att man knappt kunnat tänka på annat.. och när det datumet väl står i kalendern och inget blir som man tänkt.. ja, ni vet exakt hur besviken man blir då. Jag är så besviken, så det ska mycket till att laga mitt trasiga hjärta nu. Jag sa att han inte behövde komma överhuvudtaget och sa att han bara haft en fruktansvärt dålig ursäkt för att ha skjutit upp det dag för dag. Men han säger att jag har fel, och att det inte spelar någon roll vad jag säger för han vill komma. För han saknar mig, vill vara med mig mer än något annat. Men jag tvivlar..

Lisboa by night x 2

Just nu är jag i Portugal och inne på andra dagen i dry dock. Det innebär att dom lyft upp hela fartyget från vattnet och nu ska till och renovera och fixa så allt är fint och bra inför våran kryssning över atlanten om 10 dagar. Miami är alltså nästa stopp och kommer ta oss ca 5 dagar till sjöss. Bara tanken får mig sjösjuk. Har hunnit med 2 utgångar i Lisboa och har haft galet kul och svettigt på dansgolvet. Fortfarande ingen baby här, vilket har gjort mig lite besviken.. Men tydligen anländer han imorgon eller på fredag. Förresten.. Idag är det första dagen på ca 5-6 veckor som jag har en heeeel dag ledigt. Helt sjukt. Vi jobbar ca 70-80 timmar per vecka. Det ni. Efter det här kommer nog alla jobb kännas som rena barnleken och jag kommer kunna jobba med vad som helst..


Grattis på fars dag, pappa!


Las Palmas - Spain














Dagens

" Baby! Miss you min enda kines! I got an interview booked today, but its on the 11th and I couldnt change it. =( U know how stressed I am about not having a job and stability. Promise I'll book a better hotel 4 the 12th. Miss you so much! XXXXXXXXXXXXXXXX! Din! Yours! "



Äntligen har min baby fått till en arbetsintervju och ingen är gladare än jag! Jag hoppas verkligen att allt går vägen och håller dom två tummar jag har. Sen dom sa upp hans avdelning på hans förra jobb har han inte gjort annat än att tränat, festat och spelat tv-spel.. jag tror det har gått 2 mån sen dess, om inte mer. Tyvärr betyder det att han blir en dag sen till Lissabon.. Jag som vill spendera verenda sekund, minut och timme med honom får räkna bort en dag men det gör jag med glädje.

Pappa by the way! Vad säger du om att hyra ut min lägenhet? JP tycker det är en bra idé så jag kan spara mina pengar till annat. Han säger dessutom att han kan gå dit och ta bilder på min lägenhet och sen lägga ut en annons på den? Kanske du bör ringa och snacka med honom.. okej? Eller vänta till efter Lissabon istället. Han säger dessutom att brevet du skickat har kommit fram. Love you! Och grattis på farsdag i efterskott! Var ute till havs igår så jag kunde inte ringa. Och hälsa alla andra där hemma också.. mamma, Jonas, Moa och Stefan. Love you all!

Santa Cruz de Tenerife - Spain














@ sea..

and Im doing some laundry. Var i Marocco idag och tog en lunch i Casablanca med mina brasse vänner. Blev lite av en besvikelse måste jag säga.. Jag vet inte vad jag hade väntat mig riktigt.. Men staden påminde lite om Alexandria, Egypten. I min vildaste fantasi hade jag föreställt mig att Casablanca var rent och fint med massa små vita hus och rena paradiset.. Men det kan jag ju säga att det inte var. Män överallt, hängandes på små cafeer och kvinnor täckta med sjalar. Konstig stank över hela stan och väldigt fattigt. Men absolut en upplevelse rikare och jag ångrar inte att jag gick i land.

4 dagar kvar till Lissabon och jag har en lustig känsla i hela kroppen. Jag är nervös. Nervös över hur det kommer att kännas, nervös över hans reaktion att se mig, nervös över min egen reaktion att se honom, nervös för mina känslor för honom och nervös för hans känslor för mig. Ja, jag vet.. Vi kvinnor tänker för mycket. Som alltid.

Tankar som passerar just nu..

Baby. 7 dagar kvar. Nervös. Förrvirrad. Casino. 10 timmars jobb. Nyduschad. Utpumpad. Ingen frisk luft sen Barcelona. Still in Spain. Nästa Cadiz. Fullkommligt såld. Vackra människa. Brazilien. Jag vill dit. Humor. Ensam i min säng. Ett samtal bort. Saknad. Sex. Grönt gräs andra sidan? Aldrig någonsin. Vem är jag? Vad gör jag? Rätt? Fel? Sömning. Väckarklockan. Nattmössan.


RSS 2.0