Busy busy busy

Har häcken full och som jag älskar det! Igår sov vi halva dagen innan vi sen åkte till Jimmys Steakhouse och hade en trevlig brunch med babys vänner. Jag kan sammanfatta det hela med massor av god mat och mkt amerikanskt tjatter í 180 som jag knappt hängde med i. Men det var mysigt. Åkte sen till jobbet där hela kvällen bestod av fotboll och galna fotbollsfantaster. Men lika fort som matchen var över, var lika fort alla fotbollsfantaster som bortblåst. Åkte hem och prata med baby halva natten innan jag sen somna tungt i hans armar. Efter ca 3 timmar ringer klockan och då var det bara att gå upp och tvätta alla 4 maskiner med tvätt. Och när det väl var klart var det bara och sätta fart mot Solna där folktandvården skulle ta sig en titt. Inte ett hål så långt ögat nådde vilket kändes skönt. For sen in till stan för ett snabbt besök (trodde jag) på banken där massa skulle fixas och efter det har jag nu avnjutit en väldigt sen lunch i Kungshallen med min Hanna. Som inte det vore nog jobbar jag nu förmodligen sista dagen på jobbet innan det är dags för ett snabbvisit i Härliga Härjedalen.


This week so far...

Gooosh. Denna vecka har varit upp och ner men samtidigt amazing på alla sätt och vis! Knappt hunnit sova utan bara irrat omkring som en idiot. Men allt har hunnits med. Iaf alla måsten inför mitt nästa jobb. Jag har hunnit gjort en hälsoundersökning för 3000 kronor. Båten vill att man ska vara frisk som en nötkärna så jag har tagit alla blodprover som kan tas för att testa allt från hiv till cancer, röntgat mina lungor, testat syn och hörsel och svarat på psykologiska frågor. Dock har jag inte fått alla svar ännu, utan ska gå och hämta upp dom på tisdag hos min husläkare. Skulle väl bara fattas att man har hiv eller aids nu som man inte visste om. Skrämmande!

Sen har jag gjort ett besök på amerikanska ambassaden. Jises, vilken tid det tog. Kom dit 08 på morgonen och hamnade i en kö som var minst 10 meter lång. Väl i kön gick en vakt igenom alla som stod där för att se till att alla hade med sina ansökningspapper och foton till det kommande visumet. Dom som inte hade med sig allt, fick lov att lämna kön. Jag förstår dock inte hur man kan ställa sig i kön om man inte har allt. Speciellt inte klockan 08 på morgonen. Jag och baby dubbel checkade allt 100 gånger kvällen innan och jag var tack och lov ingen av dom som fick lämna kön. Hur som helst. Efter att man stått i den där kön fick man gå igenom en scanner, ta av sig ytterplagg såsom skor och jacka och sen visa upp sitt pass. Väl inne på ambassaden skulle man visa upp sina papper igen och sen efter ca 1,5 timme fick man gå på intervjun som knappt tog 3 min. Så galet lång procedur så ni anar inte. Dock fick jag mitt amerikanska visum så nu är det bara att köra! Tar flyget till Grekland nästa söndag och mönstrar på i Aten. Sjukt spännande!


Sen har jag, Fia, Baby och hans kompis Micke haft en helt sjukt galet och svettig kväll på Ambassadeur. Roger Sanchez fick taket att lyfta och vi dansade oss genomsvettiga all night long. Efter att x antal drinkar så skriker han i örat på mig hur mkt han kommer sakna mig nu när jag ska dra och att han inte kommer vara med någon nu när jag blir borta. Utan att det blir han och porrfilmer i 5-6 månader framöver. Haha. Baaaby. Jag vet inte vad jag ska säga. Hur ska jag kunna veta vad som sker här hemma när jag inte är här. Det jag inte vet kommer jag inte må dåligt över.. Men jag hoppas verkligen att han håller vad han säger. Men som sagt.. jag är förberedd på det mesta. Dock har vi planerat att han ska möta upp mig i Lissabon i Portugal där jag kommer vara en vecka och sen i Vietnam eller Thailand där jag förmodligen kommer mönstra av.

4 dagar kvar på mitt gamla jobb. Fantastiskt. Ikväll blir det förmodligen en liten utgång. Hör av er om ni är sugna på att joina.


Ingen lekstuga här inte

Efter en hel dag framför datorn och 58 utprintade sidor så sitter jag här nu och undar vad jag har gett mig in på. Det här amerikanska visumet är ingen lekstuga direkt och jag vet inte hur jag hade orkat ta mig igenom det om jag inte haft min baby på sidan av som hjälpt mig. Dock har jag inte fått iväg det ännu då jag ska ta en färgbild på mig själv, betala in 950 kronor i avgift, leta rätt på mitt pass mm. Baby säger att jag gör en sån big deal av det hela.. och jag gör väl det. Tänk om allt bara kunde vara klart på ett silverfat och jag kunde ta mitt pass och dra. Men icke. Jag får väl helt enkelt erkänna att jag blivit en latjävel den senaste tiden. Fick deras drinklista på mailen som var 10 sidor långt med pytteminiliten text. Så nu är det bara att börja hårdplugga! Ni kan inte ana hur mycket jag tänker på det här. Allt börjar bli så läskigt bara.


Give it and go

För att göra en lång historia kort. Jag och Baby var hemma hos Hanki och Fredrik i deras nya lägenhet på Gärdet i torsdags. Vi hade hur trevligt som helst tills.. ja det kommer vi till snart. Det bjöds hur som helst på pizza, vinet flödade mellan mig och min fina vän Hanna, liksom whiskyn hos grabbarna. Och självklart hade jag då köpt en Moët Rosé i inflyttningspresent till paret som såklart korkades upp. Som sagt en mkt trevlig kväll tills jag och Baby började tjafsa och mina krokodiltårar aldrig slutade rinna. Vi åkte hem, tjafsade ännu mer, han ville sova på golvet efter allt knas, och om han skulle göra det så skulle såklart jag också göra det. Vi låg där och grät tills vi sen flyttade oss till sängen. Men väl i sängen ville jag inte ens att han skulle hålla om mig.. och i nästa sekund så vill jag det. Åh, vilken soppa. Dessvärre var den inte så god och matig. Hur som helst somnade jag med hans armar om mig men vaknade desto tidigare. Där låg jag naken, men svullna ögon, en man om halsen och funderade över mitt liv. Plötsligt ringer telefonen. Först tänkte jag inte ens svara.. men eftersom klockan ändå var någorlunda tidigt så kanske det var min doktor tänkte jag. Jag kollade på nummret som började med +47.. va fan. Det är ju Norge. Jag svarade och på andra sidan luren så var det Torill. Så vad ville Torill? Jo. Hon erbjöd mig ett jobb, på den tidigare båten jag snackat om. Lyxkryssaren. Hon frågade om jag var redo att sticka om redan 2-3 veckor. Och vet ni vad jag sa? Jag hann inte ens blinka innan jag sa jaaaaaaaaaa! Det var som ett kall, som att allt som händer sker av en anledning, som att en gud hade sett mina så ömtåliga tårar som runnit ner från min kind hela natten och nu ville ta mig långt låååångt därifrån. Jises, jag tror jag har blivit religiös på köpet. Men jag sticker alltså nu den 5 oktober. Jag har nu en hel lista med saker jag måste göra. Frysa gymkortet, fixa mitt amerikanska visum, packa ihop mina saker, ringa min nya hyresvärd och säga att jag inte hinner komma och hämta nycklarna till min nya lägenhet, åka med Baby till Sveg och kanske en lite tur utomlands tillsammans innan jag drar, köpa 10 paket tamponger (gud vet vad dom har för tamponger där?! viktigt!!) köpa nya jobbskor, plugga in deras drinklista.. ja, fy fan! Hur ska jag hinna?! Klart jag hinner! Det känns så rätt så ni anar inte. Slippa den långa kalla vintern här i Sverige och ha sommar 6 månader till. Vackert. Dock känns det trist att lämna min Baby trots lite tjafs. Tjafset gjorde iofs att vi kom ännu närmare varandra och det känns så bra. Om han nu finns kvar här för mig om 6 mån är ju en annan fråga.. men jag hoppas det.

Ruskigt skönt

Är det någon mer än jag som njuter av detta ruskiga väder? Luften är  sådär härligt frisk, man får ta på sig något varmare när man går runt Djurgården och man behöver inte ha ångest över att ligga hemma med massa tända ljus och läsa en tillfredsställande bok. Underbart. Dock har jag sovit bort halva dagen då Baby höll mig vaken till 05 i morse. Han sov sen 3 timmar innan han tog flyget till Tyskland där han ska jobba veckan ut. 7 days without love som han kallade det. Förresten, det här med boende har löst sig ännu bättre! Jag flyttar in med Hanki och Fredrik på Gärdet och blir deras husdjur för ett tag istället. Tack kära ni! Vad skulle jag göra utan er?! Ni är underbara! That what friends are for!

Lycka är

När man kommer hem trött och sliten och ser att han faktiskt bäddade min säng innan han gick till gymmet och jobbet idag. Sådär slarvigt fint.

Sömnlös på Östermalm

Åh, jag har varit så orolig, besviken och arg i en och halv dag nu. Varför? Jo, jag fick nämligen inte tag på min baby. Jag visste att hans jobbtelefon var urfunktion, men inte att nummret var det. Så när en signal hade gått fram möttes jag av den otrevliga rösten som sa.. "Det nummer du önskar nå är inte i bruk. Kontrollera nummret och försök igen." Jaha.. testade hans privata nummer som därefter lät.. "Välkommen till Eurovoice.. bla bla bla". Ni kan tänka er. Jag har tänkt alla tankar som går att tänka.. Har han dumpat mig nu och stängt av alla nummer han äger och har? Har han hamnat på sjukhus och varit med om en bilolycka? Har han dragit till USA och lämnat mig i sticket eller drog han till Ibiza i helgen med sina vänner som skulle dit utan att säga något? Hur kan han ha lämnat mig med halva garderoben hemma hos mig och bla bla bla. Jag har varit förkrossad. Suttit med Hanna över en lunch och deppat ihjäl mig. Men nu. Nu fick jag tag i honom och allt som var fel var att han hade ett nytt nummer som han påstår sig ha gett mig. Han skrev ner det 4 gånger och låtsades sen som ingenting hade hänt. Åh, jag blir galen. Här har jag legat sömnlös, orolig och arg.. och allt han sa var.. I told you so! Jag ska strypa honom!

Vart tog hon vägen?

Fortfarande utan dator men icke hemlös längre. Jag får flytta hem till en killkompis och hålla hus där tills jag sen flyttar in i min alldeles alldeles egna lägenhet. Åh, ska bli så underbart. Jag begraver mig mest i inredningsrtidningar nuförtiden och drömmer mig ständigt bort i IKEA katalogen, Mio och Svenska Hem. Har hittat en enormt fin soffa på Mio. En 2,5-sits soffa med schäslong, men som känns på tok för dyr. 21.500 svenska riksdaler.. ja, jag vet, skandal! Så mycket kommer jag varken ligga eller sitta i soffan för att det ska bli värt det.

Annars känns livet alldeles förträffligt bra.. eller nu ska jag kanske inte ta i. Men jag trivs för tillfället väldigt bra med mig själv och alla runt omkring mig. Viktigt. Jag och baby håller fortfarande ihop, vilket nästan känns för bra för att vara sant. Det är nästan som att man inte kan njuta av det hela utan bara går och väntar på att något ska ta ner en på jorden igen.. varför varför. Är det för att man blivit bränd så många gånger tidigare? Jag vet inte.

RSS 2.0