Tick tack

Klockan tickar. Jag kan inte sova. Helst borde jag nog räkna får, men min hjärna har liksom hakat upp sig på något. Ligger och blir sådär filosofisk som jag brukar kunna bli mot kvällkvisten. Eller inte bara kvällskvisten, utan mest hela tiden tror jag.  

Saknar han. Han med stort H. Hans blick, hans leende, hans skratt, hans läppar, hans kropp, hans hud, hans närhet, hans hjärna. Hur han får mig sådär förbryllad, stolt, skrattig, pirrig, sexig, nykär, trygg och älskad. Vad har jag gett mig in på? 3 månader till utan honom. Vad tänkte jag med egentligen?



Tillbaka i lugnet

Gårdagen var supermysig. Jag och Fia tog en cider i solen på Medis Kök och Bar. Och efter ha skvallrat och och solat våra bleka nunor kom min baby. Fia sprang hem för att byta om och duscha eftersom hon skulle få finbesök, och jag och baby tog en promenad i vårsolen som var påväg ner dock. Vi gick till Hemköp, fyllde korgen med citron, sallad, tomater, gurka, morötter,rödlök och feta. Och sen vidare till fiskdisken där vi köpte färsk lax och tigerräkor. Baby envisades om att han skulle grilla, så ner i korgen åkte även en engångsgrill ned. Jag fixade salladen, medans han i evigheter stod nere i trädgården med grillen i högsta hugg. En tant på 80 plus blev helt galen (då det tydligen är förbjudet att grilla på deras innergård på Söder) och sa att hon skulle ringa polisen och bradkåren i förväg eftersom hon minsann inte ville bli innebränd i hennes lägenhet. Babys tålamod räckte inte länge förrän han blev galen och bad henne dra åt helvete. Stackars lilla tant. Hon måste fått hjärtattack efter hans utbrott. Hur som helst står iaf huset kvar, och vi åt en helt fantastisk god middag tillsammans. Sen slingrade jag ihop mig med hans armar och ben i soffan och på köpet fick jag även en utsökt grilldoft som satt i både kläder, hår och hud. Mmm, Mr. Grill is faaabulous. Vi kollade på American Crime som verkligen var helt sjuk. Ni måste se den. Tror nästan den var verklighetsbaserad också, och det gjorde den ännu sjukare. Människan är så sjukt grym. Värsta sorten av dom alla.

Efter att ha suttit på ett tåg i 5 timmar idag så är jag förstås hemma i Sveg och har mig. Känns skönt att vara hemma faktiskt. Känns skönt att bli lite liten för en dag eller så. Förstår fortfarande inte hur jag ska hinna med mig själv. Jag åker alltså om en vecka. Till San Francisco. Därefter Los Angeles, Cabo San Lucas.. ja ni vet. Där solen är på riktigt =)
Känns faktiskt lite tungt att lämna Sverige om jag ska vara ärlig.. eller kanske inte Sverige. Men min kära. Men jag är ju som jag är. Intensiv och bestämmer mig för saker alldeles för fort och tänker efter sen. Men alla är vi olika..



8 dagar kvar in Sweden

Aaaaah. Jag räcker inte till. Alla sliter och drar i mig. Jag har ca 100 grejer att hinna med. Packa väskan (som jag inte ens har packat upp sen jag kom hem..), träffa alla nära och kära och säga hej då, men ändå hinna njuta av sista veckan här hemma med solsken.

Helgen var iaf underbar. Kryssningen var underbar. Jag har världens underbaraste baby. Kändes skönt att vi kom iväg. Och det kändes skönt att vi pratade ut. Lite fint sådär undrade jag vad han skulle säga om jag drog tillbaka till båten igen.. (jag har alltså inte vågat säga att jag ska dra tillbaka igen, fegis som jag är.. ) Han sa att han såklart skulle bli lite ledsen.. jag kom ju som sagt hem för bara 3-4 veckor sen och det är först nu som vi har hittat tillbaka till varandra igen. Han undrade varför, och varför jag inte tar och börjar plugga istället. Hur som helst förklarade jag att jag inte blir borta ett helt halvår igen, utan att jag planerar att komma hem i augusti. Och det tyckte han var helt okej. Han ska ändå på bröllop i Los Angeles och vara best man åt en av hans bästa kompisar. Där blir han i 2-3 veckor eftersom han måste dit i förväg och sy upp smokingen. Damn han kommer bli het.. önska jag kunde möta upp honom där, men då är jag redan i Medelhavet. Så oavsett om jag åkt eller inte så skulle vi missat en hel månad tillsammans i sommar då han är i Cali. Så vi sa att vi tar en semester tillsammans i augusti istället när jag kommer hem. Då har det gått lite över ett år sen vi sågs för första gången. Sjukt var tiden går fort! Jag börjar känna mig gammal! Jag och Hanna satte oss härom dagen på Sky Bar och jag kan säga att vi sänkte medelåldern där en hel del. Men det var så mycket skönare. Jag pallar inte och hänga på Stureplan, eller någon stökigt Söder Hak där man knappt hör vad man säger. Jag vill ha lugn och ro!

Okej, nu har jag inte tid att sitta här och hänga längre! Att åka, eller inte åka till Sveg. Det är frågan idag.

Rape me

Nirvana skriker skiten ur mina högtalare just nu. Jag är på dåligt humör idag. Det är väldens finaste dag, jag och JP ska åka bort, solen skiner och fåglarna kvittrar. Men jag kan bara inte dra på smilbanden en cm. Ring inte idag. Ring inte imorgon heller. Jag behöver vara för mig själv. Eller så kanske jag bara behöver en kram.. 

Förlåt

Mina hormoner är fortfarande upp och ner. Brast i gråt idag efter JP berättade att han skulle på välkomstmiddag ikväll med sina nya kollegor på sitt nya jobb. Första veckan har tydligen gått jättebra och han har sålt som smör i solsken. Dom är riktigt nöjda över honom. Men jag är mer än nöjd. Jag är obeskrivligt stolt över honom. Men efter att inte ha setts på över en vecka, pga att vi har olika tider och scheman, så såg jag fram emot en kväll med god mat, massa prat och sen få somna på hans axel och snusa på hans nacke. Var det i måndags vi sågs sist? Sucks big time iaf. Men imorgon är han hur som helst bara min. Min min min. Flytandes på vatten rymmer vi ifrån Stockholm tillsammans i 23 timmar. Längtar. Han längtar också. Tax free, pool, spa, god mat, och kanske en och annan alkoholfri drink. Men allra mest längtar jag efter honom.


Losing my mind

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is


Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt



Pappa Kanariefågel

"Just precis nyss skjutsade kanariefågelns pappa hem mig från Gamla Stan medans hans son satt och larva sig med triss i idioter. Hans pappa är för gullig. Vi snackade om hans gamla bög ställe på Söder och hans nya restaurang i Vasastan, nattens gayklubbande på Cattelin med Fred liksom bögar och flator i allmänt. När jag sen berättade att jag blev generad av att se två män stå och hångla, garva vi ikapp hela vägen hem. Good. Jag ser hans son i honom. Lättsam. Så sjukt som jag är så saknar jag hans son mer än någonsin. Men jag vägrar svälja min stolthet. Det är slut på det roliga."


Ett inlägg från juni månad förra året då jag och min kanariefågel såg slutet på våran historia. Härom kvällen gick jag förbi hans jobb, och vem skriker inte rakt ut när han får syn på mig?! Jo, hans pappa. Underbart. Fy faaaan, fy faan, vart har du varit?! Med veckans största smile i fejset och den varmaste kramen på länge. Han frågar mig tusen frågor och säger att han frågar Alex varje dag varför jag bara försvann sådär. Jag säger att jag flydde landet ombord på en lyxkryssare som gick jorden runt, levde livet och nu åker tillbaka igen om knappt två veckor. Han säger fy faan, fy faaan med smilbanden upp till öronen och ber mig sedan att ta hand om mig själv och ha så roligt. Han son stod där borta, vid dörren, som alltid. Lika biffig, lika snygg, lika trevlig. Men det går inte. Inte nu. Han har ju sålt sin själ till det där patetiska jobbet. Hur som helt gillar jag iaf hans pappa. Och hans pappa verkar gilla mig med. Känns skönt att man vunnit hans hjärta om inte annat.

Makeover

  
Före      Efter

Idag var det dags att ta tag i mitt surfhår efter alla glans dagar på beachen världen över. Ser ni att det näst intill ser grönt ut på den första bilden?! Så förbannat slitet och solblekt var det så ni anar inte.. Men nu så. Nu har EJ my love fixat så jag ser ut som en superstar igen. Men med Karibien runt hörnet är nog denna fab look snart ett minne blott. Surfhåret är nog tillbaka innan jag ens hinner blinka..

Fri

Jag släppte dom precis fri. Fri som en fågel. Tårarna rann, men ärligheten kom fram. Alla mina tankar, funderingar, känslor och allt vad jag hoppats på mellan han och mig. Han säger att han tänkt och känt samma sak. Alla dessa år. Alla dessa år. Och ännu befinner han sig på andra sidan jordklotet. Kom hem säger jag, så skiter vi i allt och det är du och jag mot världen. Ett år till säger han. Ett jävla år till. Jag dör. Är det meningen så är det. Glöm, dröm, gå vidare. Är det meningen så är det.

Sa jag att det är lätt att heta Pia nowadays?!

Äkta Svensson

Jag sitter och kollar på resor till Åbo, Mariehamn och Tallin. Jag tänkte lura iväg min baby på en 24 timmars kryssning som en sån där liten suprise suprise. Känns som vi behöver det. Skämma bort oss lite. Tillsammans. Rymma ifrån verkligheten. Vi behöver prata.. om hans nya jobb, mitt jobb, livet, allt därimellan, men allra mest om oss.

Jag har bestämt



Att inom ett år äger jag en sådan. Ser ni inte hur kvinnligt sköna former den har, makes me hoorny baby. Problemet är ju bara det där körkortet. När jag kommer hem. När jag kommer hem lovar jag att börja med det basta. Inom ett år.. okej?!


Myspys

Jag och Fia hade världens mysigaste dag igår. Det var tänkt att vi skulle gå Djurgården runt, men med isbjörnar i luften så blev det en annan rutt. Genom Gamla Stan, där vi snubbla in på Ben & Jerry's underbara glasskiosk där vi sedan passade på att fylla våra suktande munnar med Strawberrycheescake och Phish Food. Fantastiskt gott. Hamnde helt plötsligt på Söder och vad passade inte bättre än att gå in och hälsa på Rebacka och släcka törsten med ett härligt gott Merlot vin från Chile. Jag och Fia pratade hej vilt om livet, killar, karlar och män, framtiden, resor.. you name it. Hela listan gick vi igenom. Känns skönt. Känns skönt att jag har en sådan underbar och lättsam kombo. Mötte sedan upp min baby som var brun och fräsch efter en vecka i Kroatien. Choklad hade han också med sig. Till mig. Choklad från Kroatien såklart. Han vet vad jag gillar. Med hungriga magar bestämde vi oss för att åka hem och laga mat. Hem till pundarens ghetto som han säger. Men skulle ni se min lägenhet så skulle ni förstå varför. Jag trivs i mitt pundar ghetto. Han får kalla det vad han vill. Väl i mitt pundar ghetto var såklart ICA stängt. Just our luck baby. Så vi fick vända och åka 5 stationer tillbaka innan vi hittade ett ICA som var öppet. Skönt var just att jag var påväg att pie my pants 711 gånger under våran shopping tur. Men lyckan vände och jag hann i tid. Läget skulle ha varit rätt jobbigt annars. Hemma på mina 62 kvm, så fixade jag salladen, Fia potatisen och såsen, och baby (lax)biffen. Det blev en härlig sallad med fetaost, rödlök, morötter, tomater, gurka, ruccola, babyspenat och mer mixad sallad. Rostad färskpotatis i ugnen. En underbar dill och lemon sås. Marinerade och stekta laxfileér som var delicious. Vattnas i munnen bara jag tänker på det. Jag som alltid varit bortskämd med restaurang mat måste säga att det inte ens går att jämföra. Hemlagat ÄR godast. Ingen snack om den saken. Pricken över i:et blev sedan mys och film med baby. Fia som skulle upp och jobba gick och la sig i tidig timma som tyvärr blev rätt sen för hennes del.

Dagen började med en hejdå kyss från baby, och snart kommer svetten rinna på Sats. 45 min cykel. Som jag längtat. Ännu mer har jag längtat efter deras steam room. Efter det väntar ännu mer kärlek från min EJ. Hon har tydligen massa skvaller hon måste uppdatera mig med. I love it. Ännu en bra dag på tur alltså. Jag kan inte annat än att njuta. 2 weeks to go.



Mitt ghetto sovrum. Eller jag skulle nog mer vilja säga som alla kändisar.. Where all the magic happens. Långt ifrån klart. Men snart så. Later aligators.

Efter regn kommer solsken

 

Efter regn kommer solsken säger dom.. Och det stämmer nog ganska bra. Just nu har jag bara sköna grejer att se fram emot. Jag tackade nej till ett jobb på Hilton, och drar om si så där 3 veckor back to the states again. Hoppar på båten i San Francisco, och sen har vi Los Angeles framför oss och därefter hela Karibien och Medlelhavet. Längtar tills jag ligger på Arubas härliga strand igen. Igen. Kan inte förstå att jag näst intill åker jorden runt, och dessutom får betalt för det. Helt sjukt om jag tänker efter. Men det som kan låta som en semester, tror fel. Vi jobbar minst 10 timmar per dag, varje dag. Inte en hel dag ledigt om man inte råkar få skitsjukan eller någon annan härlighet. Men dock har vi i baren det bästa arbetsschemat. Vi är ju lediga heeela dagen, och då hinns med lata dagar på stranden och orientering i storstadsdjungeln. Kan inte bli bättre. Som den golddigger jag är ser jag ju såklart mest fram emot Porshe event i Monte Carlo (då det sägs hagla in pengar!!) och det galna festandet i St Tropez. Jippejeykey! Ses vi där eller?!

Nu ska jag mest bara vara, umgås med mina nära och kära och försöka få till det något så när i min lägenhet. Den är rätt tom om jag säger så. Men jag vill egentligen inte springa på Ikea och köpa allt på en och samma gång bara för att jag behöver det. Neej. Jag vill att det ska ta sin lilla tid. Vill köpa saker av kärlek.. och för att jag verkligen vill ha det. På riktigt. Men en soffa ska vi nog kunna få till. Eller hur Fia?!

Nej, nu väntar en lunch på Sibyllegatan med mina nära och kära. Later.

Padang Bai - Bali





























A fabulous day in Sydney just a few weeks ago..


RSS 2.0