Somliga går med trasiga skor..



Jag går med lappade jeans.. Freaky friday is here!

All by myself - again.

Ensamheten kom som ett brev på posten idag. Såklart var det ju ingen nyhet direkt. Men ändå kunde jag inte hålla emot tårarna där jag stod på perrongen och vinkade hej då. Kanske för alltid, kanske inte.. Ärligt talat behöver jag nog denna ensamhet mer än någon annan. Att sitta ihop med en person under en längre tid gjorde mig faktiskt något frustrerad.. jag behöver mitt så kallade space.. men ändå.. så finns det inget bättre än att ha någon vid sin sida. Time will tell som sagt.

En månad har redan gått sen jag kom från dom sju haven. Måste medge att det fortfarande känns lika bra att vara hemma. Orkar verkligen inte packa väskan på ett bra tag nu. Man kan säga att jag fått packa-väskan-fobi. Om det är bra eller dåligt vet jag inte. Men just nu är det den bästa känslan ever. Stockholm känns som en nyfödd baby i mina händer och jag vill inget annat än att utforska varenda vrå och kant här tills jag är klar. Har så många tankar och ideér på gång att jag nästan spricker av frustration. Vill sätta dom till verket nu! Men jag får nog hejda mig Reidar ett tag och läsa på och forska lite om det först. Men jag vill vill vill, och det är väl det som räknas antar jag.

Okej

Jag lever. Min dyrbara tid har bara inte rackt till for att blogga. Jag ar som sagt hemma i Sverige igen, och jag maste erkanna att det kanns fruktansvart skont. Batlivet var inte sa kul efter att ha gjort Barcelona, Marsielle, St Tropez och Monaco over and over again.. Det tog liksom aldrig slut. Jag lessna, fick en biljett och akte hem. Sa nu ar jag hemma och andas krispig Sthlms luft igen. Helt fantastiskt. Lugnet har dock inte lagt sig annu. Antar att det tar ett tag att installera sig efter att ha varit pa villovagar.

Saklart har jag ju ocksa stallt till det lite for mig. Jag har numera en brasse om halsen. Vad tankte jag med? Hur gick det till egentligen? Kan man anmala sig till angerklubben.nu? Antar att det bara ar att gilla laget. Min baby ar fortfarande i Cali pa lyxbehandling. 60 dagar a la 400 000. What the fuck?! Vad ar det for snubbe jag hanger med egentligen? Fattar ingenting och det kanske ar lika bra. Vi pratade i veckan och jag saknar honom trots allt. Star inte pa forran han ar hemma.

John Blund? Vart ar du? Jag ar redo!


RSS 2.0