Det är inte lätt att heta Pia

Speciellt inte när tårarna sprutar om varannat och jag mest känner mig svullen, öm och känslig nuförtiden. Jag känner mig så himla liten.. Önskar jag bara kunde trycka på pause eller spola tillbaka tiden och få saker och ting ogjort. Men gjort är gjort och kommer aldrig mer tillbaka.. Pappas röst på andra sidan telefonlinjen känns iallafall väldigt lugnande mot mitt öra. Allt kommer ordna sig säger han med sin röst. Bara att höra hans röst är som valium för min oroliga kropp och överstressade hjärna. Jag behöver bara torka tårarna och bli så där stark som jag brukar vara, säger han. Jag vill bara fortsätta gråta egentligen och gömma mig här på den röda linjen. Men jag ska ge det ett försök iallafall.. Stark var det ja.

Please be careful with me, Im sensitive and I'd like to stay that way..

We've got a big mess

Tillbaka i Stockholm med lillebror om halsen. Känns skönt att ha någon i familjen nära. Idag ska vi ut och göra stan med spenderarbyxorna på och sen ska jag försöka röja i lägenheten. Man får liksom hoppa och zick zacka sig fram här på golvet bland alla resväskor, kläder och kartonger. Inte okej! Kanske slänger upp ett och annat kort på lägenheten ikväll om det börjar likna något. Dessutom ska jag och EJ till farbror doktorn och kolla läget också. Alltid lika viktigt! Och sen har jag hört att det ska bjudas på middag ikväll också. En helt fullspäckad dag mao. Hej svejs!

Dagens kick in your ass..

Miss sensitive

Allt bara snurrar för tillfället och jag vet inte hur jag ska hantera saker ting. En del av mig vill så gärna.. Och en annan del säger att det är fel tidpunkt, fel.. ja, fel allting. Vet inte hur jag ska göra. Helst av allt skulle jag nog vilja krypa under mitt skal och gömma mig. Men det går ju inte det heller. Måste ta tag i det här nu. Vad jag än väljer att göra..

Vackrast i mina öron just nu..


Sweden is killing me

Eller iallafall vädret. 4 dagar i Sverige och jag har nog redan förfruset rumpen av mig. Ja, jag måste nog erkänna jag inte är gjord för det här klimatet.. speciellt inte när man haft stekande sol och värme de senaste 6 månader.. Hur som helst är det ändå rätt skönt att vara hemma. Möttes av Hanna som kom och mötte mig med blommor i handen. Underbara oranga vårblommor. Efter det åkte vi till Gamla Stan där Harald gav mig mina hemnycklar till nya lägenheten. Han ritade till och med en karta så jag skulle hitta dit. Hade liksom aldrig satt min fot där.. Efter ca 15-20 min tuben färd, kom jag äntligen hem till mitt så kallade hem. Haha, ja, vilken märklig känsla att ha sitt namn på en dörr helt plötsligt. Bara mitt dessutom. Lägenheten var superfin. Stor, öppen och jättetom. Knappt en möbel förutom ett köksbord och en tv typ. Jag och Fia (min inneboende och partner in crime) drog därför en runda på IKEA i helgen där det inhandlades lite krimskrams. Eller kanske inte krimskrams.. Jag köpte mig en bred härlig säng, en snygg sänggavel och därefter lite krimskrams. Krimskramset var svår hanterat. Jag och Fia fick inte ens upp skiten i taket. Men med lite manlig hjälp sitter nu lampan i hallen på plats liksom min sänggavel är uppsatt och jag har därefter bortlovat ett ligg i den.. Vi får väl se hur det blir med den biten. Jag har dessutom haft en mysig fin middag med JP.. amerikanen ni vet. Men jag vet varken ut eller in där måste jag erkänna. Svårt att bara låtsas som att dessa 6 månader knappt existerat och bara gå tillbaka till det normala igen. Antar att jag måste ge det lite tid.. Men ego som jag är känner jag att jag bara vill tänka på mig själv nu. Me, myself and I. Blev även bjuden på 3-rätters på Hotellet av fina EJ. Det var massa god mat, fina drinkar, härligt mustigt rödvin som sedan avslutades med skumpa. Underbart! Fina Hanna och Emelie kom sedan och gjorde oss sällskap, men jag som var (och fortfarande är) jetlagged till tusen tog en taxi hem från Stures i tidig timma.

Igår tog jag en 5 timmars lång tågtur och nu befinner jag mig alltså i Härliga Härjedalen. Skönt att vara hemma, skönt att känna lugnet. Här ska jag vila upp mig några dagar..


Sorry guys!

Jag lever! Jag har bara blivit latast i världen på att skriva blogg inlägg..

Befinner mig just nu i Perth, Australia där det är galet varmt men då landskapet ändå påminner om Sverige. Det står tallar och granar lite varstans och ett palmträd lite här och där. Mycket mysko. Men ändå så naturligt skönt. Knappt 10 dagar till jag är hemma nu och det är med någon slags hat-kärlek jag lämnar detta liv. En del av mig vill mer än gärna komma tillbaka och en annan del av mig hatar det så mycket att jag knappt vill sätta min fot här igen. Kommer jag tillbaka väntar åter igen Karibien, Mexico, USA och sommaren i medelhavet. Monaco står på tapeten, Venedig, likson St Tropez som jag mer än gärna skulle se.. Men det återstår att se som sagt.

Nu drar vi mot Bali och Semarang innan jag åker hem i Singapore.. Later aligators!


17 dagar kvar

Äntligen. Äntligen är jag snart påväg hem. Jag är så trött på att flyta omkring nu så ni anar inte. Eller inte på att flyta omkring.. utan mest på detta jobb. Jag vill ha stabil mark under mina fötter.. nu! En overnight har spenderats i Sydney. Älskade Sydney. Som jag älskar denna stad. Hann även träffa Fia.. när vi väl såg varandra sprang vi mot varandra och började gråta. Åh. Mitt hjärta! Jag har nog inte förstått hur mycket jag saknar henne egentligen. Även fast det var 2 år sen vi såg varandra kändes det som att det var igår vi sågs sist. Älskade vän. Känns för jävligt att ha henne på andra sidan jorden. But thats life I guess. För övrigt är jag mest förvirrad.. vet inte vad jag håller på med riktigt. Allt jag vet är att jag saknar mina vänner, min JP och min familj. Snart så, snaaart.  

RSS 2.0