47 min senare är vi så jävla peppade for a walk.




100 år. Helst.



Still in bed och fortfarande så jävla trött. Charlie hoppar på mig varannnan minut och vill förmodligen ut och kissa. Förståligt. Bara knyta på sig joggingskorna och ta ett varv. Jobbigt bara att man känner sig som törnrosa som skulle kunna sova 100 år till.

01.08

Wow. Nu var det verkligen evigheters evighet sen jag skrev sist. Jag vet. Jag är sämst. Här sitter jag nu hur som helst 01.08, uppkuren i soffan, med en Charlie sovandes på mina fötter och funderar på livet..



RSS 2.0