100 år. Helst.



Still in bed och fortfarande så jävla trött. Charlie hoppar på mig varannnan minut och vill förmodligen ut och kissa. Förståligt. Bara knyta på sig joggingskorna och ta ett varv. Jobbigt bara att man känner sig som törnrosa som skulle kunna sova 100 år till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0